De där små Grabbarna Grus, ni vet de som är bröder till Skruttebus, de har börjat bli stora pojkar och intresserade av flickor. Ja, de två minsta vet väl inte egentligen varför de springer vid staketet, men Aciano börjar ana finessen. De fick med sig undertråden i sin hage imorse. Som tur var hade jag hjälp av Emma med utsläppet så vi fick byta hagar och flytta damerna lite längre bort. Rackarns ungar!

Vi jobbade med TTeam ikväll med spanjorskorna och det gick fint.

Bianca är som en helt ny häst i ridhuset, fokuserad och jätteduktig. Trots att hon kallar lite till Espera så är det lugnt och inte med spänning i kroppen.
Vi gjorde labyrinten och lite lastnings-förberedande övning. Sedan kommer vi att flytta stolarna allt närmre varandra och man kan hänga plast och annat läskigt där också.

Espera börjar förstå att man får godis när man är duktig och kommer för nära Alexandra och tappar då fokus. Det är de små, små detaljerna som gör det när man gör TTeam... Så fort hon och Alex får lite mer distans till varandra så ser ni hur mycket bättre det går.

En film med lille Skruttebus, fyra dagar och sex dagar gammal. Han blir allt stadigare. Han är så irriterad på gräset, som sticker och kliar.

De där krumsprången han gör åt sidan i slutet av filmen är något som bara våra Utrerano-avkommor har gjort. Han verkar nedärva mycket rörlighet den hingsten.

Bianca fick testa TTEAM-arbete igår. Vi sa att "nu låtsas vi att du är 2 år och ohanterad och glömmer att du faktiskt är 6 år och inriden, så ska vi se hur det går". "Mycket bra, tack" sa hon. Hon var väldigt nöjd med sig själv efter den rundan i ridhuset.

Hon lyssnade och var fokuserad och kunde slappna av och gå med huvudet lågt. Hon tittade på bommarna, som vi lagt ut, och hade mycket bra koll på alla fyra benen. Det är många hästar som har noll koll på sina "skånkar". Tänk att de rids??!! Ibland undrar jag folk utsätter sig för.
De har en häst utan broms och som inte vet vems bakben det är som far runt där bak osv. Vem skulle sätta sig i en bil utan ratt och bromspedal?

Så det bådar gott med den lilla flickan. Vi tänker fortsätta med TTEAM så att hon får tillbaka sitt självförtroende och vågar lita både på sig själv och på oss.
Vissa hästar behöver längre tid än andra för att ställa om när de byter miljö.

Vi ledde henne med en ledare på varje sida och det fick henne att bli trygg och fick henne också att förstå att man kan gå utan att sitta i knäet på den som leder.

Espera reds en stund och var duktig, förstås. Vi gjorde lite bomträning med henne också, när vi nu ändå lagt ut dem.

Jag skrev tidigare idag om att mamman är den bästa uppfostraren och då menar jag också, såklart, att man inte ska avla på ston med dåligt lynne.

Jag hör ganska ofta att "hon är så himla omöjlig så jag tar ett föl på henne. Då kanske hon lugnar sig".

Vansinne, tänk om hon inte lugnar sig?! Då får du ett gräsligt sto som troligen uppfostrar sitt föl till att bli lika gräsligt och så fortsätter det i all oändlighet så länge de finns i avel.

Avelsto ska ha ett bra psyke, dvs vara lugna och vänliga, bra att hantera i alla situationer. De får ju utstå en hel del undersökningar och annat så det underlättar för alla om de inte blir stressade av detta. Helst ska de vara lättlastade för då blir det enkelt att lasta fölen också. De ska vilja vara med oss människor. De ska komma till dig i hagen, gärna i galopp.

Jag tror inte att ston blir trevligare i temperamentet av att de får föl. Är de bitchy innan så kanske de är trevligare precis när de är dräktiga, men sedan tror jag de återgår till sitt vanliga jag. Vissa blir dessutom ännu värre när hormonerna flippar runt. Vi har haft ett sto inackorderat som blev helt tossigt när hon var dräktig. Hon gick till attack i hagen och odräktig var hon jättefin.

Sälj henne hellre till någon där hon kanske trivs bättre och blir trevligare. Det kan ju faktiskt vara så att ni inte passar ihop. Det är bara att erkänna att alla hästar älskar inte alla människor och tvärtom. Vissa hästar älskar inte någon människa....och tvärtom där också.

Här kommer mer om TTEAm, som jag skrev om i förra inlägget. En länk till Lindas hemsida:

http://www.ttouch.com/

Tackar också Mägi för underbart lång och inspirerande kommentar. Jag är glad att jag kan skänka dig lite nyttigheter också. Jag hade samma tankar som du när jag började rida (35 år gammal). Det måste finnas ett mer empatisk sätt att hantera och behandla hästar. Då hittade jag TTEAM, sedan kom det Akademiska och nu har jag blandat och mixat lite av varje som jag har funnit fungera.

TTEAM kan man börja med redan när de är föl. När man väl har lärt sig grunderna så blir det automatiskt att man tänker TTEAM och handlar efter det hela tiden. Träning med en häst startar så fort man träffar den i hagen eller boxen och tar på den grimman.

Jag förväntar mig samma goda uppförande av fölen som av de vuxna t ex. Om man inte låter dem hoppa på en och bita en osv så gör de inte heller det som unghästar. Det är inget kul alls med en unghingst på axlarna, vad man än tycker om det när de är föl. Ni skall ABSOLUT INTE tillåta detta. Det är/blir livsfarligt.

Jag har något inlägg med video tidigare, i höstas tror jag, där vi går en TTEAM-bana med mamma och föl. Givetvis kan man inte kräva någon koncentration alls av ett föl och en unghäst orkar bara vara fokuserad några minuter, så det är korta, korta pass som gäller. Med fölen är det mer att de får se hur mamma jobbar och beter sig och genom detta lära sig. Mamma är den allra bästa läraren för fölen.

Vi gick på promenad med Bianca och Espera ikväll. Emma, vår praktikant förra veckan, följde med.

Här står vi utanför vår lilla by, Gunnarstorp. Där ska vi in och möta alla faror som lurar i buskarna.

T o m lilla jag fick vara med på bild eftersom vi hade en fotograf med oss. Annars faller det alltid på min lott.

Bianca tyckte inte om vakthunden, hos däckfirman, för den fick fullständigt frispel när vi kom och hon for iväg så jag, min ostadiga typ, flög på knä. Dumt, för det gjorde ont. Espera frågade vad det handlade om och då tyckte Bianca också att det var kanske inte skulle bli så att hunden åt upp oss. Hemfärden gick utan extra snedsteg och alla anlände glada och nöjda till stallet efter utfärden. Bara att konstatera att Espera återigen visat hur cool hon är och att vi behöver jobba lite mer med Bianca.

Vi glömmer hela tiden att de bara varit här lite drygt en vecka. Jag ska prova med TTEAM-övningar på Bianca. Kul när jag får använda de kunskaper jag har. Så nu får vi väl släpa fram gungbrädor och annat mystiskt och köra övningar. Bra, då kan vi ta unghästarna samtidigt. Det får bli efter nästa helg för då har vi Carina-kurs och den där brädan väger megamycket och är inget man slänger runt med hur som helst.

Eventuellt blir det TTEAM-kurs hos oss till hösten med antingen Robyn Hood eller Tina från England. Spännande!

Nu har lilla Skruttebus varit ute en timma i friska luften.

Fullständigt partisk tycker jag att han är helt bedårande??

"Vad är det för litet kryp?"

Mamma Ninfa flankerad av Skruttebus storebröder Rombo och Capitano.

Alexandra på en barbacka kvällsjogg och Espera verkar nöjd.

Vi har inte glömt bort att jobba lite med våra nya flickor, trots allt fölande och annat i helgen.

Alexandra har varit här och hjälpt mig. Vi provade ut träns, bett och sadel och den blåsigaste dagen av dem alla under påsken, skulle då Alex rida Espera. Speglarna skallrade, det smällde i väggarna, porten gnisslade och skrek, taket rörde sig i ridhuset och jag tänkte hur ska detta gå?

Men det finns bara ett ord för den hästen och det är UNDERBAR. Espera rörde inte ett öra ens när det smällde och skallrade. Hon var helt fokuserad på ryttaren och lite på mig för jag hade godis i fickan. (Det ska ju vara en positiv upplevelse därinne i "oljudshuset").

Hon är bara så fin den tjejen! Ridningen gick bra och det blev barbacka, för Alex gamla Hector-sadel var inte riktigt bra till Espera. Espera verkade trivas utmärkt att vara utan sadel dessutom.

Nu ska hon bara förstå (och det tror jag hon gjorde) att vi inte tycker att hon behöver krulla ihop sig utan får vara lite mer fri i formen. Hon är bara fem år och riden ett knappt år. PRE har en förmåga att dra ihop sig själv och det är inte önskvärt i min lilla värld. Hon kan "andas fram" och gjorde jättefin öppna bara genom en liten vridning av Alex axlar.