Här är lite av det första arbetet i longering med Bianca. Sedan blir det vid hand med Espera.

Som ni ser så är "min" longering inte rusa-runt-i-ring, utan lugnt och fint och förhoppningsvis lösgörande och uppbyggnade för hästen.

Nyttigt att se sig själv på film, hm. Jag ser att jag blir hängande i innertygeln på Espera, men ni får stå ut. Hon är förlåtande den kära Espera.

Jag känner mig verkligen priviligierad som får arbeta med dessa underbara ston. Det är en sann njutning.

Alexandra kommenterade att Bianca har transformerats sedan hon kom. Nu är hon lugn i stallet, även när hon står helt ensam. Ni hör hur det smäller i ridhusporten och hon bryr sig inte. Den första tiden hon kom till oss hade hon suttit uppe vid flaggorna när det lät sådär.

Espera, ja det är ju så bra, så bra. Nu ska "matte" bara lära sig att inte hänga i tyglarna så blir det ännu bättre. Nyttig träning för oss människor detta och bra grund även för ridning. Inte så lätt som det ser ut heller om jag ska ursäkta mitt okunniga beteende och vara lite snäll mot mig själv.

Dessa fantastisk PRE. Har jag sagt det innan? Jaså!?!

Tack till Alex , som förevigade mors sin.

Har fått några kommentarer om avmaskning. Tänkte bara tillägga att spolmask lär de också ha om man har bädd.

Att inte avmaska unghästar och föl är verkligen inte att rekommendera. Jag är själv restriktiv när det gäller de vuxna, men småttingarna ABSOLUT. Det behövs. De har ingen immunitet alls.

Sååå himla onödigt med kolik eller annat pga parasiter.

Våra föl från ifjol vet jag faktiskt inte om de hade mask. De fick åka med i samma sväng ändå. Det var 2-åringarna som hade blodmasken.

Har inte sett mask i avföringen, så det kan man inte gå på när det gäller om man ska avmaska eller ej.  Och, som sagt, alla mådde bra och hade blank fin päls. Inga svullna magar eller annat heller.

Det är skönt att få komma in och vila i renmockad box. Ingen isande snålblåst som viner i öronen och mamma står still och äter. Då kan man koppla av riktigt.

Lite tips från coachen...

Visst ni att på vissa ställen i Skåne lär lilla blodmasken ha blivit resistent mot Ivermectin-preparat?

Våra unghästar hade förra året blodmask och jag fick råd om en diger avmaskningsplan som jag följde till punkt och pricka. Med Ivermectin!!

I år gjorde jag om träckprovsanalysen och det var fortfarande lika högt värde, 1300. Inte kul alls, men hästen/hästarna har varit i prima skick hela tiden ändå. Blanka och fina och inget har synts på dem utanpå. Men det äcklar mig att det kryper runt en massa parasiter i deras magar.

Frågade då vår nya veterinär och fick veta detta om resistensen.

Nu har jag maskat om med Banminth och så får vi se vad det gör.

De äldre hästarna hade O parasiter och det är skönt att de är immuna. All idé alltså att skicka träckprov på unga individer och inte bara maska rutinmässigt.

Samma gäller sto som ska föla. Det är klokt att kolla dem. Har de ingen mask behöver man inte avmaska när de fölat. Men om de har, så är det inte så käckt när fölet börjar äta mammas bajs och det kryllar av parasiter. Urk...  

Skruttebus (ja han har inte riktigt växt i sitt namn än) går med grimma ut till hagen och har gjort så i tre dagar. Han upptäckte en helt ny värld när grimman kom på. Det är så lustigt att det blir så varje gång med fölen. De kan inte gå framåt och nya saker upptäcks som kan vara farliga osv, osv.

Vi brukar börja med att ha grimma på ut till hagen och sedan utökar vi efter någon vecka med grimma in till stallet också. Han är verkligen duktig att sätta grimma på. Står helt stilla och är inte det minsta rädd. Ibland är de helt stolliga när de känner grimman runt nosen, men inte Bailarino inte. Han blir väl lik sina bröder som också varit/är coola killar.

Vi har grimma på och sedan håller vi med en arm runt fölets rygg och har handen i sadelgjordsläget. Konstigt nog förstår de framåtdrivande hjälper redan som föl. Det går inte att styra dem med grimman då får de panik. Efter ett par gånger-veckor (beorende på individ) så kan det de hela. Drar man i huvudet så kan det sluta illa, med föl som går omkull t ex. Det är många reflexer och instinkter som ska styras om. Som ni förstår är det betydligt enklare att göra detta med en 1 vecka gammalt föl än en 2-3 månaders unge. Det underlättar också vid lastning om de redan är vana med grimma. Redan vid 1 vecka är de urstarka egentligen och kvicka.

Jamen vad är det här för väder. 2 grader varmt och regn och moln och allt skit på en gång. Nåväl ingen snö så jag får väl vara lite nöjd ändå.

Nu är resan till St Petersburg beställd och askmolnet får gärna dra förbi snabbt och lätt. Kanada har väl inte haft det än. Så iväg med dig molnskrälle...

Ricardo kämpar förtvivlat för att få en flight från Portugal. Några tusen människor står på väntelista och det börjar kännas lite lätt hopplöst. Men än är inte hoppet över! Portugal är nog öppet, men Köpenhamn är stängt.

Är helt varmt i hjärtat efter att ha sett uppföljningen på "Kören" med underbara Gareth som ska få tuffa idrottskillar att sjunga i kör. Underbart, underbart och på videon här ovan sjunger de i Royal Albert Hall.

Och Fields of Gold 

 Det blev inte ett smack om hästar idag. Ha en godkväll i kylan.

var fick jag luft ifrån imorse. Jag var ju helt ostoppbar. Jag jobbade med Bianca, Espera, Dula och lite med Azora. Alla hästarna befann sig i chock över detta nypåkomna vansinne.

Bianca är så mjuk och fin att jobba med och hon har blivit sååå mycket lugnare i boxen. Nu kan Espera gå ut i ridhuset utan att hennes värld rasar samman. Hon har sällskap av Estela och det kanske hjälper till att hon är halvsyster med Espera. Något som är lite likt ändå.

Azora är 2 år och det enda jag önskade mig av henne var att hon var lugn och kunde stå still med huvudet nere och vara avslappnad. Det gick strålande.

Dula har vi fått för oss att rida in och sälja som ridhäst. Hon är lugnet själv och en helt ljuvlig häst. Vi har så många avelsston som vi vill ha och behöver och då tycker vi att Dula skulle bli en underbar häst att äga för den som vill rida.

Espera var också duktig förstås. Jag ska rida en sväng ikväll var tanken så det blev lite longeringsarbete nu.

Jag ska försöka få Alex att filma när jag gör longering så ni förstår att det inte är rusa runt i lina jag menar. Hon kommer imorgon och då ska jag se om vi kan få till något som går att visa upp, oj, oj!

Prestationsångesten kom över mig   

Vår utsikt från huset. I fjärran ser ni Capitano ligga ner och äta hö och Rombo ligger precis utanför skjulet. Han syns knappt bakom kastanjeknopparna.

Jag var uppe och hoppade redan klockan 6. Tänka sig! jag som brukar vara så morgontrött.

Nu ska jag snart ut i stallet och ta ett pass med Espera och Bianca. Till och med vädret är på sitt bästa humör, även om natten varit kall.

Vi åker ner till småkillarna och tittar till dem morgon och kväll. Ja, vi ser dem från gården så egentligen tittar vi på dem många, många gånger om dagen.

Nu får de lite kraftfoder och koll av vatten osv.

Aciano hjälpte oss med mockningen. Kollossalt intressant med fyrhjuling och släp. Allt måste checkas.

De har de gott i sin hage. Vi tittar alltid ut genom fönstret för en snabbkoll när vi vaknar och imorse såg vi ingen ute på gräset så då låg de nog i skjulet hela gänget. Jag satt och solade i deras skjul igår. Kanonvarmt och skönt när jag kom undan för vinden. På kvällen är där också varmt. Det räcker med det lilla taket som är på skjulet för att få bort fukten i luften.

Vår lille balettdansör, Bailarino. Jag tror nog att jag "bott in mig" med hans namn nu.

Vi har nog bestämt oss för att fölet ska heta Bailarino G (balettdansör). Det finns en uppsjö med Bailarinas så varför inte en enda Bailarino. Det är ju nästan diskriminering. Vi smakar och känner på namnet nu ett tag, men det blir nog så.

  Här är Aciano, ett år äldre storebror till Bailarino. Grymt vacker även han tycker jag, som vanligt helt partisk...  

Vi hade en lyckad kursdag igår med Carinas och Ingelas gäng. Tack ska ni ha! Vädret var verkligen förfärligt. Det blåste iskall halv storm, men då var det ju i och för sig skönt att kunna erbjuda ett ridhus.

Idag är det soligt och givetvis blåsigt. Vad annars i Skåne, men något mer drägligt än igår.

Nästa helg är det dags för Ricardo Reis igen och det där Islandsaskmolnet kunde inte komma mer olämpligt. Jag hoppas det drar förbi eller lugnar ner sig. Ytterligare en helg fram var det tänkt att jag skulle åka till Ryssland, men allt hänger lite löst känns det som med den där puttrande vulkanen.

Ha en skön söndag.