Bianca är övertygad om att världen rämnar och det bara blir hon och kackerlackorna kvar när Espera lämnar henne för att gå in i ridhuset. Hon blir så bekymrad, så bekymrad. Vi ligger på kackerlackornas nivå och är inte till någon tröst. Men hon lär sig snart att livet går vidare även utan Espera.

Espera börjar tycka att "nu har vi faktiskt bott här så länge så du kan äta på en egen grästuva" och hon börjar bli lite trött på sitt "plåster Bianca". De är då för söta.

Igår fick jag dem att förstå att man kan bli ledd även från höger sida. Det var mycket märkligt tyckte de, men idag hade de sovit på saken och kom fram till att det gick utmärkt. "Dessa utlänningar" verkar de mumla. Fast de förstår redan skånska och kan både skritta, trava och galoppera på skånska kommandon.

Vi gjorde en promenad ut på vår parkering och det var spännande. Bianca fick träffa svenska ufo-ägg och eftersom de var vita var hon övertygad om att deras specialitet är att äta skimlar. Men hon piafferade lite på stället och sedan var det bra igen. Espera höll med om att eftersom de var vita, så äter de inte bruna hästar. Hon är cool som en gurka och ska fram och lukta och kolla på allt.

Jag ska uppdatera med video och foto snart. Men nu är det liten faster i Höganäs som ska få deklarationshjälp och annat först.

 

ylle

1 april 2010 13:33

Ja hästar, de är som de är. Ibland blir man inte klok på deras reaktioner.... och sen kan de låta bli att reagera på nåt verkligt läskigt.... så bra för de spanska flickorna att få daglig träning!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Annie & Bandido

2 april 2010 09:53

Halloj Ann-britt.
jag tycker det är väldigt intressant att få följa 2 nyimporterades liv o omställning. och som vanligt så blir jag så glad att jag oxå har en sådan här fantastisk ras.
jag kan inte så mycket om avels linjer men har förstått att du verkligen tar aveln ett steg längre och det vill jag applodera!!
Det känns roligt och spännande inför framtiden att veta att det kommer finnas kvalitets PRE att finna i Sverige, för nästa häst ska ju alltid vara snäppet bättre än den man redan har...
Jag hoppas det snart ska börja ge utdelning med er satsning! personligen skulle jag betala mer för en bra häst som jag vet inte har några trauman i bagaget, inte behöver lägga tid o energi på att lära om från felaktigheter.

Så hatten av för ert avels arbete!

vänliga hälsningar Annie och Bandido

 

Ann-Britt

2 april 2010 11:14

Hej och tack för uppmuntrande ord! Vi fortsätter att kämpa på, även om det är lite i motvind ibland. Tråkigt att inte den svenska marknaden riktigt hänger med än på vad några av oss som jobbar med avel faktiskt gör för rasen.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Kryddan

2 april 2010 14:11

Jag jobbar på att få folk att köpa svenska kvalitets PRE i framtiden. Då kan vi kanske få behålla dom hästar som har riktigt bra härstamning också så att dom inte säljs till Spanien och andra länder.
Hoppas att nästa kull med fölisar säljs här i Sverige, eller ännu hellre, att ni får ett stoföl efter Utrerano som ni kan behålla och avla vidare på. Den var väl fin som jag la ut en bild på? Den rörde sig heeelt underbart också.
Kram, Kryddan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt som allt tror jag att jag varit i ridhuset 7-8 gånger med Cassiopeia. Hon har gått från tämligen hysterisk till att kunna sittas på under dessa få gånger. I mitt tycke ganska fantastiskt. Idag har Ingrid stått i stigbygeln och vi gick några ...

Jag har nu en blogg på den här adressen:   https://gustavsborgcom.wordpress.com/     ...

Hur bekvämt som helst! Vi deltar i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur 2015 som Måltidsakademiens BIblioteksstiftelse i Grythyttan utlyser varje år. 2013 deltog vi med vår första bok Året runt på Gustavsborg. Alla tävlingsbidrag finns med i mon...

Svalorna flyttar på samma datum varje år, nästan. Förrförra året den 12:e september, ifjol och i år den 14:e. Det blir så tyst när de lämnat och kvar står jag med all skit som ska skrubbas bort ;-) Nåväl de små mygg- och flugfångarna är väl värda en ...

Att visa sårbarhet/utsatthet är en utmaning för vår självbild, det vi tror på och känslan utmanar våra invanda mönster. Det vi kan fråga oss är vad är det som utmanas? Vad är vi rädda för? Vad måste kanske ändras för att acceptera denna insikt? Vår r...