Här är Dixi med fölet Dewiniaeth. Jag har skrivit om Dixi tidigare, som en av mina mest lyckade patienter. Dixi, som med hjälp av homeopati överlevde avlivningshot och fick detta underbara föl. Jag har därför helt fräckt kallat honom "mitt" lilla mirakel. Hoppas Kerstin inte misstycker...

Han är fem månader och nästan lika stor som mamma.

Ja nu har jag bakat och kittat och haft patienter och elever och goda vänner på besök. Härlig dag, men jisses så trött jag är.

Mina fingrar var blå när jag var klar med fönstret. Det finns nog en anledning till att man ska göra sådant jobb på sommaren. Bara nu inte kittet fryser till is och ramlar av...

Tove kom på besök med Zimbad och han var jätteduktig. Var lite 4-års vimsig till att börja med, men koncentrerade sig snart och fokuserade på bommar och vippbrädor. Vi fick kvitto på vårt jobb när han skulle åka hem. Han brukar aldrig vara svår att lasta, men det krävs lite linor och fix. Tove lastar alltid själv. Nu hade han lärt sig i ridhuset att gå fram för en liten signal med ledgrimskaft och spö och detta provade Tove vid transporten. Han gick rakt in utan att tveka så fort hon gav signalen. Toppen! Då hade den poletten ramlat ner. Vi ska fortsätta en annan dag med kroppsmedvetenhetsträning (vilket ord!)

Brödet blev smaskens. Tänkte njuta av en kopp te och macka i soffan nu.

Video kommer snart på Dixi och hennes föl. Nästa gäng som var och tränade bland bommar och brädor idag.

Jag hade tänkt fota hästarna idag och lille "vårtmulen", som nu är helt vårtfri. Men så var det det där med bullbakandet och sedan kom jag på att jag nog skulle kitta fönster. Vintern är snart här.

Bullarna blev riktigt goda och en ny sats deg står och puttrar. Helt otroligt att den kan jäsa så utan jäst! Jag har alltid sett framför mig platt barkbröd när jag hört om surdeg utan jäst, men det blev ju bara ännu godare än vanlig deg.

Imorgon ska jag testa enbart vetemjöl. Själva surdegen är gjord på rågmjöl och det verkar som den ska vara det för att det ska fungera.

Jag började kitta fönster på boningshuset och det var så kul att jag fortsatte av bara farten på stallfönstren. Rutorna har skallrat när det blåste, eftersom de bara satt fast med små nubb. Men nu sitter de minsann fast. Eller ja, de flesta rutorna i alla fall. Jag ska fortsätta imorgon, men ska måla dem jag kittat först. 

Får besök av ett par modiga hästar också som ska testa vår TTeam-bana i ridhuset. 

Det verkar som morgondagen är fulltecknad... 

Igår kväll bojkottade jag TV:n någon timma och snaggade tre stons manar. Det kliade lite i fingrarna på mig när jag såg Nobleza och hennes långa man. Men nej Cilla, jag har inte rört den. Hon är faktiskt fin nu när den blivit lång.

Jag måste ta mig an deras svansar också innan den värsta leran börjar komma. Då blir svansarna som leriga rastaflätor om de är så långa som de är nu. Ett par decimeter behöver de kortas. Sedan får de växa sig långa och fina igen. Nu är de nästan nere i marken och det är tjusigt, men opraktiskt. Våra damer har lika mycket tagel i en svans som tre normala halvblod tillsammans. Våldsamt tjocka alltså. Svansskydd går inte att få runt dem, inte ens den elastiska varianten.

u har frukost i sköna fåtöljen avverkats och både gårdagens och dagens tidningar är lästa. Så ska en söndag vara!

I fredags hade vi besök av vårt glada fredags-gäng och Conny har nu totalkoll på vad som behöver göras i både stall och fruktskörd.

Han drar en runda in i stallet så fort han kommer och ställer tillrätta allt jag lyckats stöka till under veckan. Sedan plockar han äpple och päron och sorterar och fixar. Har aldrig haft en sådan ordning i mina äppelhinkar förut.

Resten av gänget gick lös på vårt ogräs och det blev så fint. Denna gång hade jag skärpt till mig och faktiskt bakat en äppelkaka med vaniljsås. 

Recept på denna kaka:

2 dl socker och 2 ägg vispas  riktigt fluffigt

2 dl vetemjöl tillsätts

Häll i smord och bröad form

Skiva skalade äpplen ovanpå smeten.

Sockra och strö kanel över äppelskivorna.

Skiva smör med osthyvel och täck kakan med smörskivorna.

Gräddas i 200 gr ca 25 minuter (i varmluftsugn, längre tid annars troligen)

Nu håller jag på med en surdegsgrund. Trodde inte jag hade den "rätta knycken" för det luktade verkligen surt, men ingen aktivitet syntes de första tre dagarna. Jag gjorde om försöket och nu verkar det som jag fått rätt på det hela. Det puttrar och jäser i geggan. Ikväll ska jag sätta den första degblandningen inför morgondagens bullbak. Spännande. Jag har aldrig gjort riktig surdeg förr, helt utan jäst. Jag följde ett recept i Land, men det är i princip detsamma som Wikipedias.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Masa_madre.jpg

http://sv.wikibooks.org/wiki/Kokboken/Re.../Surdeg,_grundrecept

Var det någon som såg sista avsnittet om Modehuset Chanel? Lilla söta tanten deltog igen. Hon som sydde vackra band till Karl. Hon som satt i sitt mörka lilla rum och plitade.

Nu var hon bjuden på den fina modevisningen med champagne och kindpussande av stora franska mått. Karl och hon pussas och då säger Karl "Hur är det med hästarna?" Jo, lilla tanten berättar att de mår bra och båda tycker att det är ju det viktigaste här i världen. Är det inte gulligt?

Efter visningen börjar det störtregna. Då säger lilla gulliga tanten "Oh, fölen. Jag måste hem och ta in fölen. Det regnar." 
Då struntar hon i modeeliten och champagnen. Jag älskar dig lilla tant både för dina fina band och din djurkänsla!

Fölen smällde högre än Karl Lagerfeld.

Vi har varit borta på lunch och blivit bjudna på god mat och pratat PRE. Absolut ett helt OK sätt att spendera en lördagseftermiddag. Sitter här mätt och belåten. Våra pållar står och mumsar hö och vädret är fint. Katten ligger bredvid mig. Kan livet bli mycket bättre?

Ha en trevlig fortsättning på lördagen!

Grattis till vår unge som har börjat sin utbildning till Montessoripedagog och dessutom kommer att få en "egen" barngrupp nästa år. 

Inte nog med detta hon har hittat en tvättäkta prins också (ja det är ju förstås ett tag sedan). Vi vet att han är äkta för han hade en rosa prinskrona på sig när de träffades. Ja, nu ska ni inte vara petiga. Vi lever i en jämlik värld, prinsar kan ha rosa kronor. 
Så hon behövde inte gå omvägen och pussa på en groda.

Ha det bra ungar! 

Det syns en liten ryggskymt av dem här. 

PS! Jag har ett par fina paddor i stallet om någon annan vill prova och pussa på dem, nu när dottern inte vill ha dem.

Jag behandlar (homeopati) en häst med hosta och han har haft hosta länge, länge. Han var lite klurig och jag hade ett medel i huvudet som jag trodde han skulle ha. Det visade sig när jag gjort anamnes och gick igenom mina böcker att det blev ett helt annat medel. Det gäller att inte låsa tankarna...

Han hostar när han går ut från stallet och kommer ut i kall luft. Han har alltid hostat varje gång de börjar sitt ridpass. Det har på senare tid verkat som han inte kunnat hosta upp slemmet.

Nåväl, han fick sitt medel 3-5 dagar och idag fick jag detta mail från en, förhoppningsvis, nöjd ägare:

Den (hostan, min anm) tog inte slut efter 3 dagar. Den blev istället värre, han hostade i hagen, han hostade flera gånger under ridturerna, och under anstänging. Den blev grundare och efter två veckor började det flyga loskor ur hans mun. Extra hostningarna bytes mot ordentliga frustningar. I fredags blev det tyst, bara några ordentliga frustningar i början. Där han brukar hosta under uppvärmingen. Både han och jag väntade på dem och så kom 2-3 ordentliga frustningar i stället. Det känns konstigt. Det är så tyst. De har alltid funnits där i 15 år.

Detta är ett typiskt förlopp för många hosthästar när man behandlar med homeopati. Hostan blir värre och sedan flyger geggan omkring. Mycket fräscht , men det måste ju ut. Nu håller vi tummarna för denna pålle!

Jag har snart en rapport till bloggen, med foto, om unghästvårtor behandlade med homeopati.

Jag hittade en bild på våra numera stora kissar, Tiger o Putte. Men här är de små, små rackare.

Den närmast mitt ben är Tiger och den lille till höger är Putte. Tänka sig att de varit så små!

Hittade också foton på vårt lilla hus i Södåkra, som vi bodde i när vi renoverade vår nuvarande bostad. Tänk vad jag älskade det huset. Hade det varit mark till hade vi aldrig flyttat. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag kom dit. Min faster följde med mig på husvisning och det var en dimmig dag. Vi sniglade oss fram längs den krokiga och otroligt mysiga vägen och sedan står detta lilla hus och bara väntar på oss. Jag var livrädd att någon skulle börja buda och att det skulle bli för dyrt. Det var tänkt som sommarhus enbart, för oss Stockholmare. Men det var bara vi som var intresserade?!

Vi fick sedan veta att det pratats om oss på byn, som "tosiga Stockholmare". Nåväl vi blev ju snabbt accepterade när folk förstod att vi var skåningar och inte 08-or. 
Vi sålde lill-huset när vi renoverat klart här och det var, efter nya ägarnas renovering, ute på marknaden för långt över 2 miljoner. Tänk att ingen mer än vi såg potentialen då i dimman. De skrattade tydligen gott åt vårt husköp i byn, men vi var evigt glada som fick köpa det för, vad vi tyckte, en spottstyver. Vi tyckte det var vi som mötte "tokiga skåningar" som inte såg vad de hade framför sig.

Lilla gårdsplanen. Lite danskt stuk på det hela.