Inget inplanerat för helgen. Ska fortsätta med mina fönster. Det gäller att passa på nu så länge det fina vädret håller i sig. 13-14 st på bottenplan är klara och några på övervåningen. De jag har fixat där var mycket lättare för de hade en bättre färg. Bara lite slipning i nederkant och på med ny linoljefärg. Lilla slipmusen är min roligaste manick. Behändig och jag kommer åt överallt. Sandpapper hade tagit för mycket på armkrafterna.

Fönsterblecken är värst. Färgen sitter som berget, men måste ändå bort för den är ojämn och knutig.

Vi skippade Championatet på Strömsholm. Det hade inneburit minst en övernattning och det kändes som ett alltför stort projekt bara för att titta på. Hade vi haft häst med hade det blivit en lång helg. Championtitlarna delas ut på söndag eftermiddag och 1:an och 2:an i varje klass går vidare till detta. Unghästklasserna är så små att de flesta bara innehåller en och två hästar och det innebär att man är tvungen att stanna kvar till söndag antingen man har chans på Champion eller ej. Puh, vilket äventyr för en liten åring. Det känns som det var rätt beslut att inte åka med häst i alla fall. Hade förstås varit kul att titta lite...

Såg Skavlan på TV igår kväll och jag tycker att hans program är trivsamma. Men, milde himmel, nästa fredag har han Anna Anka som gäst. Då gäller det att jag tar några Betablockerare, eller vad nu de där pillren heter som gör att man blir lugn och fin.

Han var en hyvens kille, den där som hjälpte mig igår. Nu har jag sparat ner allt viktigt på My Passport utan problem. Stackaren, han tänkte väl hur blir jag av med den här tokiga tanten snabbast möjligt?

Bakgrunden har bytts till stammen på en vacker hägg, som vi har vid en hage. Bättre än tegelväggen?

Igår var jag på OnOff och fick toppservice med min externa hårddisk. Förr kunde jag leva på att jag var ung och vacker och fick bra service, nu är det dam med teknikproblem som gäller.

(Notera att jag inte sa tant eller äldre dam, bara dam).

Jag har spytt galla här på bloggen över den förbaskade My Passport, som tog mig timmar att förstå mig på. Som en duktig liten soldat installerade jag mjukvaran och sedan hade jag ett helsike med att få det att fungera. Nu var jag högröd i ansiktet varje gång och då grabbade jag eländet, plus kvittot (som jag råkat använda som shoppinglista och halverat, hm) och körde till Väla.

Jag fick tag på en vänlig ung man och berättade precis hur illa det var och döm om min förvåning när han på två röda sekunder hade formaterat eländet (fråga mig inte vad det är, men tror bara det betyder att han raderade allt på den) och sedan visade han mig hur jag skulle göra.

Tydligen ställde mjukvaran till alla problemen och den skulle man alltså INTE installera. Men så bra att de talar om det då när man köper den!

Jag har inte velat förstöra den här underbara fredagen med att spara ner något på den. Men jag tror att det ska funka nu. Tänk så snäll han var!!

Innan dess hade jag kört samma hjälplösa variant på Expert och fick toppservice där också. Dam med teknikproblem verkar tala till herrarnas hjärta.  He, he.

På förmiddagen hade vi ett glatt gäng här, från Daglig Verksamhet i Billesholm. De plockade upp äpplen och krattade gräsmattan i full fläng. Sedan matade vi hästarna med äpplen plus att de fick med sig "hem" till en äppelkaka. 

Vi ska få besök av dem varje fredag framöver. Vi hoppas på ömsesidigt positivt utbyte av varandra.

Jag har suttit och dreglat framför TV:n när TV2 sänt dokumentären om modehuset Chanel. Helt underbart! Inget flåshurtigt amerkanskt Oh my God, bara lite Oh la la.

Som "gammal" skräddare blir jag förstås helt grön av avund när jag ser vilka tyger sömmerskorna får att jobba med. Mmmmm..

Och denna perfektionism. Man tycker ju att vad spelar det för roll om klacken är fem millimeter lägre. Det är väl ingen som hinner se det på den lilla korta stund modellen går på catwalken. Men det är ju detta som gör succén förstås. Att vara perfekt i allt.

Den lille härlige skomakaren som glatt går fram och tillbaka mellan Chanel och sin egen ateljé både fem och sex gånger på en dag, för att ändra lite på en klack, förlänga en tå, ta ur lite mer i ringningen osv, osv.

Eller brodöserna på Lesage när de satt sex eller åtta stycken damer och broderade fast pärlor på tygbiten som skulle bli en brudklänning. Det är hantverk det!

Eller den gamla damen som sydde fast guld och glitter på snörmakerierna till dräkterna. Hon hade jobbat i princip dygnet runt i två veckor. Hon satt i ett ganska mörkt rum, utan glasögon och sydde och sydde. Hon sov två timmar per natt. Hon verkade älska sitt jobb.

Sömmerskorna ändrade och ändrade och ändrade och sedan skrider Karl in och ändrar igen och de får gå tillbaka till sitt sybord och ändra de också. Puh! Vilket tålamod. De har min vördnad. Det är nästan till och med så jag förstår priset på Haute couture när jag ser allt jobb som ligger bakom.

Hittade videon Ooh la la av en händelse, men den var lite rolig tyckte jag. 

Det är så trevligt med kommentarer från er. Någon har ibland undrat om kommentarerna kommer fram osv. Det fungerar så att ni skickar en kommentar och sedan godkänner jag den innan den publiceras. Därför kan det dröja ett tag innan den syns på bloggen. 

Fortsätt kommentera alltså, det är ju mitt nöje med bloggen att få höra vad ni tycker. Än så länge har jag inte fått någon kommentar som inte kunnat publiceras 

Jag måste bara få ur mig en kommentar som en av de hemska svenska fruarna i Hollywood sa, om ni nu missade programmet i måndags.

Enda positiva med henne var att hon behållit sin rejäla skånska...

"Asså, ja har träffa sånna männskor som tjänar 16 000 dollar om året.! Asså hur kan man leva på de? Det  e ju typ va ja lägger ut på make-up på en månad! 

Efter den kommentaren hade jag fått nog i alla fall. Då hade hon lagt iväg ett flertal i samma klass tidigare i programmet.

En underbar sensommar/höstmorgon.   

Spindelväven ser ut som pärlor i ogräset. Det finns tusentals och åter tusentals och de är alla lika vackra.

Vårt hus i höstskrud.

Lite morgonmys med hästarna ingår.

Det blev en lustig avståndsmiss på det här fotot. Det är flera hundra meter ner till hagen, men det ser ut som om hästarna går nästan uppe på gårdsplanen här. Jag hade stegräknare på mig några dagar förra hösten och det blev lätt 13 000 steg efter att vi släppt ut hästarna och stalljobbet var avklarat. Bra, eller hur?

Hästarna njuter av friheten. På morgonen ser vi en klump med föl som ligger vid skjulet och de andra står och sover en bit ut i hagen. Men jag saknar dem i stallet. Får nog ta in dem en kväll nu snart... Fast jag får försöka hålla mig. Höstregnen kommer snart och då får de stå inne så det räcker.

Jaha, så blev det ny bakgrund igen. Vårt hus denna gången. Så får jag suga på karamellen igen.

Rubriken betyder Tittut och begreppet Tiiidiiit är myntat av Kelly, då två år gammal.

Här är det Capitano som undrar om baren är öppen från det här hållet också??

Ibland går det bra att fotografera föl och då blir resultatet såhär fint. En av våra Bildsköne Bengtssons, Capitano

och Futura.

Men för det mesta blir det såhär

Eller såhär

Ja, eller såhär kanske