Gustavsborg PRE

Alla inlägg den 4 september 2009

Av Ann-Britt - 4 september 2009 10:19

Det blir mycket tid för meditation när jag mockar. Igår gick jag och grunnade över hur enkelt allt var när jag var liten. Inte bara för att jag var liten utan för att samhället var så annorlunda.

Jag älskar texten i "I wish I was a punk-rocker". Det var precis så det var. Min dotter hatar den, men lyssna på texten...

I min lilla byn var det massor av barn hemma på dagarna. Det var ungar i alla villorna. Våra mammor var hemma och det fanns vuxna överallt.
Vi hade skogen att leka i och Öresund att bada i. Börjar ni förstå idyllen?

Nåväl allt var inte hunky-dory, men det kan jag ta en annan gång. Nu tar jag de positiva minnena.

I vår by, Strandbaden, cirka en mil från Mölle by the sea, fanns tre hotell, ett café, mjölkaffär, två speceriaffärer (det hette så) en bensinmack, tennisbana, minigolfbana osv. Alla "strandbadare" hade inte bara tomtar på loftet utan på somrarna även stockholmare. Då vimlade det av fint folk från vår huvudstad. Nästan alla i byn hyrde ut rum eller stugor till badgäster. Hela byn levde upp och det var så kul. 
Idag finns inte ens bensinmacken kvar och definitivt inga affärer eller hotell.

Fiskbilen och brödbilen kom ett par gånger i veckan och postgubben kände alla och pratade med alla om allt. Mycket information fanns att hämta där...

Min far var en djurtokig människa och vi hade en underbar hund, som hette Zita. Hon var min vakthund och om någon bråkade med mig så hojtade jag "Saita" (uttalas så på ren skånska) och hon kom flygande rätt in i högen av ungar. Hon var väldigt, väldigt snäll och skulle förstås aldrig bita någon, men ingen ville väl chansa heller, så jag fick vara i fred.

Hon var min polishund. En sen kväll när det var poliskontroll utanför vårt hus, tog jag mitt poliskoppel över pyjamasen, gick ut med Zita och visade upp oss. Poliskonstaplarna var mycket imponerade av oss och jag kommer ihåg att jag fick en peng. Kanske en krona, minns inte valören. Himmel så stolt jag var.

När jag föddes tyckte Zita att jag en fullständigt onödig manick, som matte och husse släpat hem. Hon välte ner mina kläder i golvet och försökte få dem att lämna tillbaka mig. Detta beteende vände rätt snart och vi blev de bästa av vänner. Sedan tog hon kontrollen och passade mig i barnvagnen så granntanterna inte fick en chans att kika på mig. Det var på den tiden när man kunde lämna ungen i vagnen utanför affären.

Ja, lyssna på texten i sången! 



ANNONS

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Gustavsborg PRE med Blogkeen
Följ Gustavsborg PRE med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se