Idag blir det bilddag! Nog kan man se att de här två är helbröder, förutom att en är skimmel och en mörkt brun?

Futura måste visa att det inte bara är de där killarna som kan busa. Jag tror hon håller balansen med öronen... Man kan inte vara vacker jämt.

Vi fick dela på mammor och unghästar återigen. Dula har sådant huvudbry med sin unge och de andra. Det går perfekt med andra mammor, men unghästarna ställer till det i hennes huvud. Vi kan inte riskera att Rombo blir utan mjölk och får acceptera en delning någon månad till. Hon sansar sig antagligen, hoppas vi.

Vi tror att detta utlöst stressen och mjölknedsläppningsproblemet (fint ord). Ja, allt går att lösa och är det så här enkelt...

På söndag ska vi kolla om Estela är dräktig och nästa söndag Dula. Vi är väldigt nöjda med utfallet hittills och allt mer än Ninfa och Aguila är ren bonus. Får vi bara de två är vi nöjda. Ett föl vore ledsamt både för oss och fölet. Vi ser hur kul speciellt hingstarna har tillsammans. Det har varit vilda strider idag. De "slåss" och sedan springer de och gömmer sig hos mamma när det hettar till för mycket.

Det får bli lite bilder idag, för än har inget speciellt hänt att avhandla.

Futura står och är vacker bara, Rombo beundrar utsikten tillsammans med mamma och sedan är det två stridstuppar. Eller tre för det är Capitano och Aciano på en bild och Rombo och Aciano på en.

Stofölet längst ner i bildsviten är Azora och hon är halvsyster till Futura, längst upp. Makalöst lika?

Jodå, hon var dräktig vår lilla Aguila. Nu får Capitano ett helsyskon, om allt går vägen.

Vi festade på grillen i Kävlinge på hemvägen. Vi hästfolk är nöjda med det lilla, speciellt när vi inte ätit på typ åtta timmar och kört bil i tre.

Dula hade fått mjölkstockning och jag masserade henne i femton minuter och försökte mjölka ur innan vi åkte med Aguila. Men, ack nej, det ville inte komma någon mjölk. Hon är stresskänslig och det hade antagligen varit för mycket bortavistelse för henne. Jag gav homeopatmedel innan vi körde och kollade med vår veterinär om vi kunde få Partoxin med oss hem. Vill inte så gärna spruta med det nu när hon är seminerad. Det skulle vara OK fram till femte dygnet och hon är på dygn fyra nu.

Homeopat som jag är, gillar jag inte alla dessa sprutvarianter, fast utan mjölk till Rombo går ju inte heller.

Men hon var "fit as a fiddle" när vi kom hem. Mjölken kom direkt när jag provade och jag tror att vår lille hade fått äta sig mätt. Nu får vi hålla koll på henne imorgon.

Nu ska vi åka och kolla om Aguila är dräktig och lite nervösa är vi allt. 
Ni får njuta av vår lille Rombo så länge. Han tar en stilla promenad i hagen efter att precis ha kommit hem från stationen med mamma.

Visst är han söt som en karamell?

Den "stora" busen som kommer in i slutet av filmen, är Rombos en vecka äldre halvbror, Capitano. 

Nu är Dula och Rombo hemma. Det känns skönt att ha hela gänget i hagen. Lite av hennes rondör har försvunnit, när hon inte haft så mycket gräs att äta och det klär henne. Får väl se hur hon ser ut när sommaren är slut...

Rombo har vuxit och ser nu ut att vara ikapp de andra.

Vi hade besök av goda vänner  igår och de hade med sig Jack Sparrow, 10 månader gammal. En English Toy Terrrier. Helt ny ras för mig och en mycket charmig liten herre. Jag som egentligen vill ha en Skotsk hjorthund, kunde tänka mig att ompröva det beslutet. Den här lille var betydligt mer "lättplacerad". Användes som råttfångare i England förr i tiden.

Han liknade en Dobermann och tydligen hade denna terriervariant en gång i tiden korsats in i Doberman, för att få temperamentet mindre "djävulskt". Ja, man lär sig nya saker varje dag.

Solen har tittat fram ur sitt gömställe och vinden viner och torkar upp lite lergegga.

Sol i sinne har vi förstås!

Trots att jag missköter, eller kanske just därför, mina orkidéer alldeles hemskt, blommar de snällt ändå. De får en liten skvätt vatten när bladen börjar skrumpna och ibland, om jag kommer ihåg, får de en skvätt näring när de blommar. Jag läste någonstans att de skulle hängas ut i trädgården på sommaren, men se de tyckte de inte alls om. De som inte dog, blev väldigt ledsna och hotade med att dö. De fick komma in igen.