Igår såg vi den första svalan i stallet. De kommer lagom med att alla flugor har vaknat till liv. Det är ett myller av små, små flugor i hagarna och hästarna blir tossiga. Igår fick vi ta in dem vid 19.30 för de sprang som galningar. Något finns som biter dessutom för ett par av hästarna är helt knottriga.

Aciano är jätteirriterad på flugorna och viftar med sin lilla svansstump och stampar i marken. Till slut rasar han ihop och bara sover en lång stund.

Utsläppskatten, Tiger, och Kenneth har blivit förevigade idag. Ett vackert par, som trivs tillsammans.

Pratade med min faster idag och hon lät nöjd och glad. Det var hennes eget beslut att flytta till vårdboende och det gör väl saken lättare. Men ack vilket trauma det måste vara att skiljas från 75 % av sina saker, om man är fäst vid sina grejor.

Vår lille han växer och blir busigare för varje dag som går. Ikväll blir det grimträning. Det har vi slarvat med på honom. Men nu är hans framfart halvt livsfarlig så det blir grimma på!

Hans bakben hänger snart med i svängarna och det är en klar fördel. Lite jobbigt när de föds så långbenta. Hans storebror (efter samma hingst) var liten som en myra när han föddes. Han blev däremot jättestor sedan, men vid det laget hade han koll på sin lekamen.

Hans första tand tittade fram igår och det kliar i munnen märker vi. Han är mycket tacksam för lite gom-massage. Mamma hans blir nog inte glad över de där små bissingarna.

Idag har dagen gått åt till att hjälpa min faster att flytta från lägenhet till vårdboende. Samla inte på er så mycket grejor, gott folk!

Jag är ganska slut efter dagens övningar och då var vi ändå tre flyttgubbar, jag, min kusins fru och fasters goda vän som hjälptes åt.

Men nu är det fint och uppackat, faster installerad och hon såg nöjd och tämligen glad ut när vi åkte därifrån.

Sover nog gott inatt både faster och vi andra.

Mitt namnförslag till vår lille är Aciano, som betyder blåklint på spanska. Det känns väl svenskt och bra trots det spanska uttalet.

G står för vårt stuteri, Gustavsborg.

Nu ska maken bara gå och smaka på ordet och godkänna.

Jag ska bara kolla så det inte är några konstiga associationer till ordet. Det finns nämligen ingen häst registrerad med det namnet och det är annars svårt att hitta helt unika namn. Spanska hästnamn betyder i allmänhet något; bankir, fiskare, bagare och gud vet vad. Det låter ju inte så kul när man vet betydelsen. Banquero låter väl tjusigare än bankir t ex.

Till Águilas bebis ska vi försöka vi hitta "fågelnamn". Águila betyder örn.

Försökte ta lite fartfyllda bilder idag, men det blev inte så. Vädret var för fint och gräset för gott för att springa runt, tyckte hästarna.

Iakttog fåglarna som hela tiden höll sig runt benen och mularna på hästarna. Fin symbios mellan sädesärlor, starar och hästar. Antagligen skrämmer hästarna upp maskarna så fåglarna lättare kan ta dem. Vad vet jag...

Paraplyt som jag skulle fått fart på hästarna med, dög lika bra att klia dem med. Så, så fick det bli. Därav ett grönt paraply mitt i huvudet på Águila.

Lilleman hade fullt upp med gymnastiska övningar och så även hans mamma, som vällustigt rullade sig och nästan knockade den lille.

Såg detta på Lottas blogg och måste förstås fråga om jag fick knycka texten och delge er också. Det fick jag och här kommer den:

Einlgt en uneörnskdning på ett egnsklet uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksortnävea  i ett ord såtr, det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet. Gnaksa färckt tcyker jag!

En bild där Carina instruerar om longeringens svåra konst.

Det är så härligt att se hästarnas blickar på dessa kurser. De får jobba i sin egen takt och utan en massa inspänningar och andra mysko grunkor. Det är bara att inse, om hästen går och gapar eller går bakom hand eller över hand eller, eller, eller, så är det "bara" att börja leta felen hos sig själv.

Hästarna kan ju allt om inte vi sitter på ryggen och stör dem.

Se bara på fölen som gör galoppombyten, piruetter, levader osv helt naturligt.

Det blir många filosofiska diskussioner på de akademiska kurserna och mycket självinsikt. Det kan vara ganska jobbigt, men ack så nyttigt.

Jag hade en dust med en ridinstruktör en gång för länge sedan om varför vår häst skulle ha nosrem. Jo men han går och gapar, sa hon. Jaha, varför gapar han då, sa jag och vi höll på länge och väl. Men det slutade med att vi red utan nosrem och fick försöka bättra vår egen ridstil så att hästen trivdes med oss. Sägas bör att detta var innan vi hittade den akademiska ridningen. Nu vet man bättre överallt, tror jag, eftersom hästtandläkare har pratat mycket om vilka skador bl a dessa remmar gör.

Fram för ett remfritt ridsverige!