Pratade med min faster idag och hon lät nöjd och glad. Det var hennes eget beslut att flytta till vårdboende och det gör väl saken lättare. Men ack vilket trauma det måste vara att skiljas från 75 % av sina saker, om man är fäst vid sina grejor.
Vår lille han växer och blir busigare för varje dag som går. Ikväll blir det grimträning. Det har vi slarvat med på honom. Men nu är hans framfart halvt livsfarlig så det blir grimma på!
Hans bakben hänger snart med i svängarna och det är en klar fördel. Lite jobbigt när de föds så långbenta. Hans storebror (efter samma hingst) var liten som en myra när han föddes. Han blev däremot jättestor sedan, men vid det laget hade han koll på sin lekamen.
Hans första tand tittade fram igår och det kliar i munnen märker vi. Han är mycket tacksam för lite gom-massage. Mamma hans blir nog inte glad över de där små bissingarna.
Ingegerd
22 april 2009 20:20
Hur gick det med grimträningen? Är han livsfarlig för sig själv eller sin omgivning? Hur många föl brukar man ta på ett sto? Vid vilken ålder första fölet? Hur länge brukar stoet låta fölet dia? Nyfiken och frågvis - igen!
http://josephinespapilloner.blogg.se/?tmp=22201442
Medresenärskan
22 april 2009 22:17
Tack för ditt besök i min blogg. Jag skall läsa runt lite i din för det har jag inte hunnit. Ser ändå att ni har ett litet föl och det låter jättespännande.
Ha det gott !!! Återkommer !!
http://medresenarskan.bloggagratis.se
Ann-Britt
23 april 2009 08:14
Så trevligt med nyfikna läsare! Grimträningen gick bra. Kolossalt förfärligt läskigt först, men sedan ganska OK tyckte han. Han älskar sin gom-massage så han gör vad som helst för den...
Han är mest livsfarlig för sig själv eftersom han far runt som ett "skållat troll" och riskerar att göra sig illa. Kommer de för långt ifrån mamma och "tappar bort" henne får de lätt panik dessutom.
Man kan få 15-20 föl på ett sto om man sköter henne väl. Vår Ninfa har fått fyra föl på rad nu och vi betäcker igen. Det sägs att en dräktig livmoder mår bäst. Så länge de blir dräktiga utan att man konstrar med hormoner så betäcker vi. Vill hon sedan ha ett viloår så låter vi henne få det. Då blir hon helt enkelt inte dräktig och då tvingar vi oss inte på henne med konstgjorda medel (hormonsprutor).
Man kan betäcka när stoet är 3 år och sedan är hon dräktig i 11 månader. Fölet diar (i vilt tillstånd) tills mamman säger ifrån coh det brukar vara runt 8-11 månader om hon är dräktig igen. Våra brukar vara ganska nöjda när vi delar då fölet är 8-9 månader. De får gå ihop på dagen och sköter själv avvänjningen.
Fick du i dig lite matnyttigt? Fråga gärna mer.
Ann-Britt
23 april 2009 08:16
Hej Medresenärskan
Jag har läst dina kommentarer hos Skogsfrun och det är alltid kul att titta in på de olika kommenterarnas bloggar. Mycket nytt att lära sig och trevligt att titta på.
Välkommen till mig!
Ann-Britt
23 april 2009 08:20
Hejsan Skogsfrun
Jag tror halsarna fungerar som sådana där hopfällbara pekpinnar. De kommer ut vartefter. Eller? Så är ju fölen. De ser helt hoptryckta ut de första dagarna och når inte ner till marken. Men tanken svindlar när det gäller giraffer...