Nytagen bild av Dixi - lilla bronkitprinsessan - som ju egentligen skulle varit avlivad, men som nu är högdräktig och mår prima.

Jag följer förstås med spänning dräktigheten och känner att jag har en viss delaktighet i det hela.

Först var matte evigt tacksam om jag bara kunde rädda livet på Dixi. Sedan var hon evigt tacksam om hon bara kunde få ett föl på Dixi och nu vill "människan" att hon ska kunna ta ett föl till.... Kerstin, vilka krav du har på mig!

Men jag bjuder på det och hoppas också att det blir ytterligare något föl.

Upp till kamp för homeopatin!!!

Jag tänkte på detta foto när jag förstod att kommenterande Skogsfrun hade svårt att bestämma vem hon skulle titta på när det gällde Doblon eller ryttare.

Detta foto har vår dotter tagit i Spanien. Jag bad henne fotografera denna fantastiska svarta hingst och vad kommer vi hem med? Jo, en liten bit av en hingst och en stor bit av en söt spansk ryttare.

Nu är hon lyckligt samboende med en ännu vackrare svensk icke-ryttare, så nu skulle hon förstås göra precis som mamma bad henne... Eller?

Ja, det är inte lätt med dessa hormoner!

Vår lille har idag provat galoppombyten, små levader och nästan ramlat på rumpan av pur förtjusning över sina framsteg. Han är sååå pigg och glad idag. Det blåser som tusan och han har fått vara ute någon timma än så länge. Nu vilar han i halmen och får springa ut några korta svängar till senare idag. Den skånska snålblåsten är inte rolig. Han blåser nästan omkull.