Gustavsborg PRE

Alla inlägg under mars 2009

Av Ann-Britt - 10 mars 2009 13:38

Hittade två gamla foton som vi tog av de tre "vildsinta" hingstarna på lösdriften. Som ni ser är de helt oregerliga, eller?

Den bruna är Figaro och jag tror han är 2 år på fotot.

 

Figaro föddes den 9 november och det höll på att gå alldeles tokigt. Aguila hade rullat fast i boxen och hans ena hov höll på att perforera henne när han var på väg ut. Jag hade vakat i två veckor och just den dagen hade jag tagit någon timme ledigt från stallet (vi var inackorderade) för att åka hem och ta ett varmt bad. Det var ingen ”hit” att vaka vid den årstiden.

Aguila valde givetvis att föla när jag åkt hem, mitt på eftermiddagen, och som tur var kunde en god vän till oss åka till stallet och reda ut situationen. Jag satt fast bakom en gigantisk långtradare som lastade av en husbyggsats. Tror ni att jag var vansinnig? Jag såg ut som Kalle Anka och lät likadan. En skånsk Kalle Anka i Stockholm. Ja, ni kan ju förstå vad de tyckte om mig. Jag såg inte det lustiga i situationen just då!

Figaro var ett ljuvligt föl. Jag satt ofta i boxen och bara njöt av att vara med dem. Det är lite extra speciellt med första fölet.

Han var enda fölet i stallet och alla valackerna älskade honom. Hästarna sprang lösa in och ut till hagarna (i en gång) och varje dag så stannade Figaro och pratade med alla de ”stora killarna”. Han brukade ta en tur in på trävarufirman, som låg bredvid stallet, när vi gick promenad med dem. Aguila blev så trött på honom. Han gick utan grimma tills han blev sex månader och hade väldigt kul. Till slut tröttnade både vi och Aguila på honom och tog honom i ”snöre”.

I hagen var det tant Tanja (fjording) och farbror Klossen (megastort halvblod) som tog hand om honom. Aguila var tonårsmamma och var tacksam för all avlastning.

Varje morgon hängde Figaro bakbenen på Tanjas rumpa och så bar hon iväg honom. Tanjas ägare var mindre imponerade eftersom han dessutom åt upp hennes svanstagel. När hon började påminna om Hönan Agda, ställde de Tanja i annan hage.

Efter avvänjningen flyttade vi till goda vänners stall och Figaro fick gå tillsammans med ett jämnårigt PRE-föl och ett gäng valacker.

Vi flyttade hem igen, till Skåne 1982. Figaro åkte lastbil ner till oss, 9 månader gammal, och gick sedan på lösdrift med ett stort gäng islandshästhingstar. Jag kommer ihåg när han anlände. Lugn som en filbunke trots att han hade fått åka helt själv i bilen från Kristianstad, en dryg timmes bilfärd.

Vi tog hem honom när han var 1 1/2 år och hade då egen lösdrift för hingstar. De var ett gäng på fyra hingstar och det fungerade mycket bra. Vi köpte Almero, en av kompisarna, för att Figaro skulle kunna gå kvar på lösdriften tills han blev 4 år. De andra killarna åkte hem för träning.


Av Ann-Britt - 9 mars 2009 17:33

Idag har jag arbetat med stall och patienter. Lite sådär lagom måndagsseg.

Kenneths pigga far, Kurt, kom på besök. Han är 84 år och idag hade han med sig egenhändigt bakade semlor. Han är helt otrolig. Går matlagningskurs och fixar och grejar. Han brukar alltid ha hembakat med när han kommer på besök.

För ett par år sedan hjälpte Kurt oss bygga ridhusläktare och i vintras snickrade han och Kenneth nya portar till stallet. Jättefina, med öppingsbar överdel. Sedan byggde de om en box, från normalstorlek till fölningsmått. Hans energi överstiger vår med råge...Vi får trycka ner honom i stolen för att han ska ta sig tid med fikarast. Han putsar väggar på en bråkdel av tiden mot oss. Får nog erkänna att vi inte kan putsa alls. Det är hopplöst att få in den rätta knycken och bruket hamnar mer på golvet än på väggen. De hysteriska anfallen är många och svåra. Nu överlåter vi det hela till Kurtan.


Det är så härligt med ljuset och hästarna kan vara ute till 18 utan att de protesterar alltför mycket. Aguila är väldigt bestämd på när insläpp ska ske och hon talar högljutt om när det är dags. Hon vet dessutom exakt hur lång tid det bör ta att gå från kökstrappan, in i stallet, skära lite morot och ta grimman. Gud nåde oss om vi stannar och gör något annat på vägen. Du tjuter hon indignerat från hagen.


Av Ann-Britt - 8 mars 2009 16:56

Så har vi då piggat upp oss med lite lastträning av fölen. Det gick galant.

Corredor är lika duktig som Ninfas förra föl, Indio. Idag gick vi vidare till Steg 2. Han fick gå på utan mamma. Hon hjälpte mig att filma så filmen blev lite hoppig, men, men.

Azora och Nobleza var också jätteduktiga. Azora går så försiktigt av på frontluckan. De flesta vill hoppa av, men hon tittar för varje steg och går sakta, sakta.

Nobleza tyckte att det var roligare än vad hennes mamma tyckte och provade att lasta sig själv. Estela är nog den enda av våra hästar som faktiskt är rädd för att åka, men hon går snällt på ändå. Nobleza är grymt nyfiken och det är en väldigt bra egenskap, särskilt som hon är modig dessutom. Envis som synden, modig, nyfiken, söt som en karamell och rör sig som en balettdansös. Vad månde bliva av denna lilla?

Det är kul att lägga filmer på Youtube och sedan följa var de visas. Spännande se att någon i Canada eller Guatemala sitter och tittar på våra hästar.

Av Ann-Britt - 8 mars 2009 12:01

Jaha, då var det som vanligt igen, regn och blåst, och då får man göra något skojigt. Det går inte att deppa ihop, solen skiner inte för det.

Vi ska lastträna våra föl tänkte vi. Vi brukar göra så i perioder. Träna lite varje dag någon vecka eller två och sedan bara låta dem "sova på saken".

Än så länge har vi haft väldigt lättlastade småttingar. Antagligen beror det på att mammorna är lätta att lasta och fölen åker transport första gången när de är en månad gamla. Då är det dags för seminstationen och det brukar bli några resor innan allt är klart för säsongen.

Som nyblivna fölägare fick vi rådet att bara lyfta in fölet och det kan man kanske, men det är betydligt trevligare om de går in av sig själva. Ett bångstyrigt föl är det halaste man kan tänka sig att lyfta och min rygg håller inte för sådana aktiviteter.

Det är guld värt med en häst som är lätt att lasta. Det sparar så mycket energi för både ägare och häst.

Nu ska vi ut och ta oss an uppgiften!

Av Ann-Britt - 7 mars 2009 19:27

Har fixat i stallet mest hela dagen och skrapat leriga hästar nu på kvällen. Tvättat svansar och lite annat.

Har funderat lite på om jag någonsin kommer att bli en bra "hästhandlare". Jag grät när jag skickade in bilderna på Figaro och Alissa till vår web-byrå, för att få dem på försäljningssidan. Men det är ju kära kamrater vi säljer. Som uppfödare ska man väl inte vara så blödig? Det går ju liksom inte att ha alla kvar.
Kenneth och jag står här och gråter, varje gång, när bilen kör iväg med ett sålt föl. Eller också är det så här man ska vara för att det ska bli bra. Jag är helt säker på att våra "beisar" drar ner statistiken när det gäller magsår på föl. Lugnare miljö än vi har här hos oss kan de knappast få. Det påstås vara ca 90 % av fölen som har magsår. Kan detta verkligen stämma?
Det har visat sig att det finns "förskräckligt" trevliga människor där ute i världen, där våra hästar får det jättebra. Några av dessa har redan hört av sig angående Figaro och Alissa och jag är säker på att vi kommer att matcha båda våra kära med nya bra ägare. (Men vi gråter förstås ändå när de åker.)


Ska försöka undvika Melodifestivalen ikväll, även om Snälla, snälla är med... Jag har en DVD någonstans med "La vie en rose", filmen om Edit Piaf, och den är ett bättre alternativ.



Av Ann-Britt - 6 mars 2009 18:49

Idag har vi haft vår kära hovslagare, Ami, här och hon har verkat hela gänget. Jag är djupt imponerad av denna späda lilla kvinna som med gott humör och en ängels tålamod tar sig an 9 hästar.

Jag är själv helt färdig i ryggen efter en eller två verkningar och då raspar jag bara lite.
Eftersom vi alltid har hälften av gänget i föl- eller unghästålder behöver vi en hovslagare som är både duktig och "snäll". Alla står inte som tända ljus precis...

Men jag tycker att fjolårsfölen har varit riktigt fina med att lära sig. Nobleza har haft en trotsperiod, trodde vi, men den berodde ju på att hon hade ont i en hov. Nu börjar hon bli bättre. Hon är, enligt Kenneth, envis som en vägglus och det gör inte saken lättare.

Azora var hopplös i början. Man fick inte röra henne utan att hon blev hysterisk, men nu är hon så cool.
Corredor är en gentleman och står helt stilla. Ninfas föl har ett mycket bra psyke.

Figaros hovspricka är i princip helt borta och vi väntar en period till och ser hur det blir. Möjligen behöver han skor. Han är en tung kille. Men hans hovkvalitet är mycket bra annars.

Flera av våra hästar har haft små hovproblem nu efter nyår. Hovböld, dubbelsula och grusinpackningar. Det måste vara det enbarmligt dåliga vädret. Lera och sedan knallhårt, ibland båda delarna på samma dag. Det kunde vara lerigt och blött på morgonen och sedan frös det på under dagen.
På fotot verkas Amorosa innan hon åkte till Norge.

Jag fick förresten med beröm godkänt för min "hovböldsoperation".



Av Ann-Britt - 5 mars 2009 13:14

Igår var det Rallylydnad igen och jag passade på att ta några foton. "Tyvärr" är det sådan aktivitet att min kameras fokus inte hänger med och det blir lite suddiga figurer. Men det visar ju å andra sidan att det är fart och fläkt när Brukshundsklubben är här!

Det verkar som hussar och mattar är tacksamma för tak över huvudet när de tränar och hundarna har massor av spännande dofter att insupa. Det har ju gått en och annan häst och katt härinne...

För oss är det trevligt med besök mitt i veckan och att inte ha alla kurser koncentrerade till helgerna. Det är härligt när det blir lite liv på gården.

Tänk förr när det var massor med pigor och drängar (hade inte tackat nej till dem nu) och familjen som bodde här på 1800-talet hade 12 barn!!

Nu är det Kenneth och jag som går här och skrotar med våra katter och hästar.


Av Ann-Britt - 4 mars 2009 12:58

Idag blev det årets första förmiddagsfika ute i trädgården. Nu i sällskap av gula krokus också.

Härligt! Sakta återvänder livsandarna igen.

Fördelen med gamla trädgårdar är att det oftast finns massor av lökväxter och annat spännande. Hos oss bildas det stora blå mattor av scilla och när alla våra fruktträd blommar så är det bedövande vackert. Gamla ägare till gården har försett oss med mängder av äppel-, päron- och plommonträd och vi har själv satt två körsbärsträd.

Fågelkörsbärsträd finns i massor och de fyller sin funktion de med. Fåglar trivs hos oss trots våra katter.

Vi har ett blåmespar som brukar ha sitt bo i en trädstam. Det finns ett pyttelitet hål där de flyger ut och in. Putte lyckades fånga en av fåglarna en gång, men jag räddade den och jag tror att den överlevde. Den flög iväg i alla fall, lätt tilltufsad.


Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24
25
26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards