Idag har jag arbetat med stall och patienter. Lite sådär lagom måndagsseg.

Kenneths pigga far, Kurt, kom på besök. Han är 84 år och idag hade han med sig egenhändigt bakade semlor. Han är helt otrolig. Går matlagningskurs och fixar och grejar. Han brukar alltid ha hembakat med när han kommer på besök.

För ett par år sedan hjälpte Kurt oss bygga ridhusläktare och i vintras snickrade han och Kenneth nya portar till stallet. Jättefina, med öppingsbar överdel. Sedan byggde de om en box, från normalstorlek till fölningsmått. Hans energi överstiger vår med råge...Vi får trycka ner honom i stolen för att han ska ta sig tid med fikarast. Han putsar väggar på en bråkdel av tiden mot oss. Får nog erkänna att vi inte kan putsa alls. Det är hopplöst att få in den rätta knycken och bruket hamnar mer på golvet än på väggen. De hysteriska anfallen är många och svåra. Nu överlåter vi det hela till Kurtan.

Det är så härligt med ljuset och hästarna kan vara ute till 18 utan att de protesterar alltför mycket. Aguila är väldigt bestämd på när insläpp ska ske och hon talar högljutt om när det är dags. Hon vet dessutom exakt hur lång tid det bör ta att gå från kökstrappan, in i stallet, skära lite morot och ta grimman. Gud nåde oss om vi stannar och gör något annat på vägen. Du tjuter hon indignerat från hagen.