Det är svårt att bestämma hur personlig man ska/kan vara på en blogg, men idag har jag bestämt att vara djupt personlig. Jag tror nämligen att det är många fler än jag som stormar genom livet utan att tänka på hur skört det är och hur tacksam man ska vara över varje minut man får med sina kära.

I fredags ögnade jag igenom dödsannonserna och ser att min barndomsväninnas mamma har gått bort. Hon fick ett mycket långt och bra liv, men jag kände ändå att det tog i hjärtat. Vi var grannar och hon var min mors bästa väninna och de hade så många roliga stunder tillsammans. De kunde vara som hund och katt ibland, men de blev alltid de bästa vänner igen och drog ut på nya upptåg. De delade vått och torrt och vi åkte på massor med gemensamma semestrar, bilandes genom Europa.

När jag läser igenom annonsen står det att begravningen äger rum tillsammans med, och så står min väninnas mans namn. Jag läser om annonsen flera gånger, men förstår inte vad som menas. Kallar på Kenneth och säger "läs här, vad menas med detta?" Kenneth läser också ett par gånger och vi läser annonsen högt för att försöka förstå och så säger Kenneth "Har x också gått bort?" Då ser vi att bredvid vår gamla grannes annons finns min väninnas mans annons.

Jag kände hur jag blev helt iskall i kroppen och jag fick läsa om och om igen för att kunna ta in vad som stod skrivet.

Idag var det begravning för dem och i kyrkan spelades Frank Sinatra "My way" för x och musik kan vara förlösande, jag grät och skrattade om vartannat. Texten stämmer in på x i varje ord.

Jag vet att min väninna har alla sina barn som stort stöd. Det kändes i hjärtat att se de äldre pojkarna bära sin fars kista.

Jag spelar sången igen för er far och känner att det finns inte ord tillräckliga för att beskriva hur djupt jag känner med er familj. Så till er som läser, glöm inte att värdera varje liten stund av livet! Ibland förändras allt på några sekunder.

Tack till Ewa och Nina. Till Ewa för lektionerna och Nina för att hon blev en i familjen och tog så väl hand om Bianca. Jag tror vi alla fick ut mycket av dagen.

Igår kväll släppte vi Bianca och Azora i ridhuset så de fick busa av sig, men vi hann inte med killarna. Vi skulle släppt imorse, men inte heller då blev det av. De var taggade kan man säga. Efter trippel Nelson med pik, diverse dubbel salto baklänges och andra konster bestämde vi att de skulle få en stund bara de två och köra lite hingstkamp. Det behövdes, om man säger som så. Herre jösse så mycket energi de hade. De fick kampa 10 minuter och sedan var de betydligt mer motagliga för instruktioner.

Men det är toppen när de beter sig så när det är kurs, för det är ju då som man kan få lite råd och dåd om hur man ska göra.

Det blev basic work med grabbarna och det gick riktigt fint. Vi brukar ha svårt att få till bra bilder på dem för de är nästan för lugna, men idag skulle vi varit beredda med kameran. Knöggliga hagar som är svåra att avreagera sig i, inne på box ett dygn och sedan fotografering alltså. Nu vet vi det.

Kenneth började med öppna i tömkörningen, med Azora.

Nina red Bianca och försökte styra med kroppen (utan tyglar) och Bianca gick till slut rakt och fint och dit Nina hade tänkt sig.

18 mars är det kursdag med Ewa igen. Då blir de"vanlig" kursdag med lektioner och teori.

Här blev minsann inga rester. Lammfärsrullader med god sås och ris gick ner med hull och hår. Ett glas rött till satt inte helt fel. Nu är jag helt justerad och klar för soffan.

Gossarna trivs alldeles ypperligt i sina nya boxar tillsammans med tjejerna. Det var knäpptyst i stallet, lugnt och fint. Det gjorde lite nytta på "värmen" när vi stängde till vinkeldelen. Nu ligger det mellan 3-6 gr varmt och det får anses som OK när det är svinkallt ute.

Snart kommer Ewa och ger oss lektioner. Temperaturen är på väg uppåt och jag får hoppas det blir som utlovat, uppemot nollan.

Det är så himla kallt att vi flyttat in killarna till stona, eller rättare sagt mamma med föl. Vi hoppas de stannar kvar i sina boxar. Vattnet i hingstdelen fryser i hinkarna och har vi öppet in till tjejerna så blir hela stallet svinkallt. Så nu chansar vi på att detta fungerar. Än så länge lugnt för mor är inte imponerad av sina telningar. Killarna ser de andra tjejerna också, men vi får hoppas att de inte är hoppbenägna :-)

Ska de där tjejerna aldrig titta på oss?

Divina kikar försiktigt över boxkanten.

Aciano

Bailarino börjar se lite mer vuxen ut nu. 

Med tretton tröjor under nya ceriserosa jackan och illgrön mössan på toppen ser jag ut som en blommig falukorv, men varm o go är jag.

Vi släppte alla ston o föl i ridhuset och de var mer i luften än på marken. Killarna fick också komma in en runda och skaka loss lite. Det är så knöggligt i marken och de kan inte springa ordentligt ute. Eller de gör det inte i alla fall.

Lilla Divina spenderade sin första natt i egen box och det gick prima. Den andra lilla tossamajan ska vi börja med också snart. Men Estela har fått mjölkstockning de gånger vi avvant när det var kallt och jag tror det har med kylan att göra. De är ju individer och reagerar olika. Har ingen lust att utsätta henne för det smärtsamma tillståndet i onödan, så vi tar det lite lugnt.

Så fort tjälen gått ur marken vill jag ut och prega ner de här i jorden.

Tänk om jag verkligen nu får tummarna ur... och gör det, så blommigt och fint det ska bli och vilka buketter jag kan unna mig!

Nu ska jag ut och frysa igen och rulla in hösilagebal, sedan får nog hästarna komma in i "värmen". Men det är knappt jag vill rulla ut mig ur de två filtar jag nu sitter inlindad i som en kåldolme.

Ha en trevlig helg!

   Maria, i vår torsdagsgrupp, bakade drömmar och Berlinerbröd till oss idag. Jättegoda blev de! Lite då och då försöker vi ta oss tid att baka och bjuda gänget på gottis till lunchkaffet.

Minus 10 grader visade mätaren imorse, men det är väl inte så mycket jämfört med de flesta andra ställen vad jag förstår? Solen värmer i alla fall och vi sa att är det så här mysigt nästa torsdag borde vi grilla korv. Vi kan ju hoppas.

Mor Estela i mitten med sina två döttrar, Cassiopeia och Futura.

På väg mot lunchpåsarna.

Den lilla brun/skimmelfärgade Divina. Fortfarande inget färgfacit i booken. Hon ser för rolig ut nu. Rumpan är 4-5 cm högre än framdelen och hjärtformad. Stor och rejäl dessutom.

Där fick man lite reklam för homeopatin på bästa TV-sändningstid och i ett program som väl ses av många djurintresserade.

Cesar skickade en av hundägarna till sin homeopat medan han jobbade med vovven. Nu jobbar jag hellre med vovven än med ägaren, men reklam var det ändå!

Putte på musjakt, tills han fick syn på mig. Då ville han mycket hellre kela lite.