Nej, vi har inte fått föl nu. Detta är förra året och Aciano. Jag fattar bara inte hur tusan han fått plats inne i Ninfa, bara några dagar tidigare.

Läste en artikel i ATL om hur mycket det kostar om man beräknar en vanlig "lantarbetarlön" och de olika sysslorna i stallet. Inte bra att veta alls!!!
Att mocka till 10 hästar kostar 150 000:- att fixa alla matpåsar 82 000:- och kraftfoderhinkar 41 000:- (siffrorna gäller 10 hästar som vi har).

80:-/dag kostar en häst att mocka och mata.

Oj, oj tur att vi inte får någon lön alls på detta stället   för det hade vi inte haft råd med.

Uppfödning ska vi inte räkna på alls....då skulle fölen behöva kosta minst

300 000:- för att bära sina kostnader. Lite hål i huvudet det vi gör alltså??? Men våra pållar är fina och vi trivs.

Ikväll kommer hundarna (med ägare) och har Rallylydnad och snart är det dags för Agilitykurs igen. Det är full rulle när de är här och det låter som de har väldigt kul därinne i ridhuset.

I helgen är det kurs med Hanna Engström och ett nytt tappert gäng ska frysa sig halvt fördärvade.

Nästa helg är det Carinas gäng igen. Fullt ös på kursandet alltså.

Varför fäller skimlar tre gånger så mycket som andra hästar?

Jag hade time-out vad gäller bloggandet i helgen. Mycket spännande hände, men jag rapporterar om detta vid senare tillfälle. Jag är en sådan där tråkigt typ som vill ha allt riktigt klart och färdigt innan jag berättar. Lite vidskeplig??

Vår blivande mamma, med sin allt mer mäktiga mage. Men den hindrar inte henne från att göra caprioler i ridhuset. Det är fullt sprut när hon far omkring. Nästan så vi befarar att ungen ska komma som en kanonkula...

Nam, nam vår katt Abbes favoritmat, fältharar! Nåväl lilla Abbe lever inte längre och hararna går fredade i trädgården på grund av detta. Tiger och Putte är för lata för att ens försöka jaga en hare.

Vi njuter av ljuset som nu ger oss två timmar längre dagar. Vi släpper ut hästarna 8.30 och tar in efter 17. Mycket trevligt både för oss och dem. Nu när tre av fölen har fått egna boxar är det en "baggis" att mocka. Det går åt en tredjedel så mycket halm.

Rombo och Capitano vill fortfarande in till mamma för en liten morgonsnutt innan de går ut i hagen. Speciellt Capitano ser lite komisk ut, eftersom han är 140 hög och mamma 154. Han får verkligen knyckla ihop sig för att komma under och dricka.

Fredag är roligaste dagen i stallet för då är vårt "fredagsgäng" hos oss. Det är inte enbart för att vi får hjälp som det är så trevligt utan också för att vårt jobb helt plötsligt blir betydelsefullt. Micke och Conny ser fram emot att komma till oss och då känns det rätt OK att knota på igen där ute i stallet.

Micke väger upp lunch-höpåsar och Tiger gör allt vad han kan för att störa. Tänk en person till som man kan tigga lite kel av. Underbart tycker Tiger!

Här är charabangen med lunchen framkörd. Micke och Kenneth delar på bördorna.

I mars kommer Micke att praktisera hos oss på torsdagar och han planerar redan för traktorfärderna som han och Kenneth ska göra.

Conny halmar boxar.

Sådär då är väl jaktsäsongen över och mina rosenätande bestar är tillbaka. Grrrrrrrrrrr!

Såhär långt har min fläder kommit och nu är det fredagsmys... Ha en trevlig kväll!

Gå ut i den här kylan?  Nej tack matte, jag ligger bra här! 

Idag har det varit vidunderligt vackert väder oavsett vad katterna än tycker. Det har INTE blåst eller stormat. Blåser gör det nästan alltid i Skåne, men inte idag. Jag satt i solen och njöt en stund till och med. Man blir lite röd om kinderna av solen nu och den värmer så gott, så gott.

Aciano var halt imorse när vi släppte ut. Jämmer och elände. Han hade antagligen trampat sig och eventuellt stukat till sig dessutom. Det var lite blod vid kronranden och han ville inte stödja riktigt på foten. Men det är rent och fint ute så han fick gå ut i hagen. Imorgon får det bli egen hage med mamsen, för killarna hade busat runt lite väl mycket och han var sämre ikväll. Lite varm över kotan, så det tyder ju på en vrickning/stukning. Att röra sig är alltid bättre än att stå still, men kanske lite mer kontrollerad rörelse bara.

All tid går åt till slit och släp och inga hyss hinner man med! Vi plogar och det blåser igen och vi skottar och det blåser igen och vi pulsar i 50 cm snö till hagen. Typiskt för Skåne. På fälten syns gräset genom snön, men vägarna är ofarbara.

Jisses när allt det här smälter, då får vi väl simma till hagarna istället.

Corredor 2008. Piggar upp mig med några sommarbilder.

Nobleza och jag har någon slags meditationsstund 2008.

Våra hästar bad oss vänligast att ta in dem klockan halv tre, tack. Vi vill gå in och äta mat inne faktiskt, sa de allihop. Inget knussel där inte och inte behövde vi böna och be för att de skulle anlända till grinden.

Vi kapitulerade igår kväll för Rombos och Acianos bön om egen "kuppe". De fick dela på sig och nu har lilla minsta "lill-knodden" den största boxen i stallet. Båda hälsar att de trivs ypperligt med arrangemanget. Någon av dem hade landat i krubban så ena bulten lossnat och då ville vi inte riskera att de hittade på något annat hyss så de skadade varandra.

Här är foton på vår makalösa New Forrest, Daniella och vår ännu mer makalösa dotter Alexandra. Daniella var dotterns första och än så länge enda egna häst.

Stor kärlek rådde mellan de två.

Hon var helt underbar och vi saknar henne. Fång var orsaken till att hon togs bort. Eländig sjukdom.

Fick rapport om besök på vår hemsida och det är så fantastiskt med Internet. Att kunna nå folk över hela världen. Vi får rapport varje månad om vilka länder, hur länge folk varit inne på sidan, vilka sidor de tittat på osv, osv. Tänk att köra annonser och uppnå detta. Det hade kostat miljoner.

Igår fick jag mail från en PRE-uppfödare i Holland som hittat oss via nätet. Hon var ganska ny i branschen och ville få lite tips om hingstar osv. De använde också semin. Vi har kontakt med ett stuteri i södra Tyskland, som också hittat oss via nätet och pga seminverksamheten. Dessa kontakter skulle vi aldrig ha fått annars.

För att inte tala om alla mina trevliga bloggläsare!

Ha en trevlig eftermiddag och kör försiktigt i snöröken!

Nu har jag fått kontakt med Ricardo och kan boka den 5-6 eller 6-7 mars med honom. Mail och Internet är inte tillförlitligt i Portugal tydligen, men nu har vi hittat varandra via telefonen. Tur att det fortfarande finns detta gammaldags kommunikationsmedel...

Du som är intresserad måste höra av dig till mig omedelbums, så att jag kan boka honom definitivt.

Tack till Carinas kursdeltagare som var här i lördags. Ni testade verkligen gränserna för hur många glada personer vi kan trycka ihop i vår lektionslokal. OBS! Det måste vara glada personer, annars får man in betydligt färre.

Alltid lika trevligt att ha er här! och välkomna åter i februari.

Det var så kallt så jag kom mig inte för att fotografera, så ni får gärna skicka mig foto till hemsidan o bloggen. Jag har turen att kunna hänga i mitt varma kök över grytorna.

Hej vad det går...

Jag hörde en intervju med killarna som byggt den här sparken. Intervjuaren frågade vad som hände om de kom till en vak, för det går nämligen inte att stoppa mojängen när man väl startat den. Ja, det var bara att hoppa, sa byggaren.

Har man startat var det bara att åka med i över 100 knyck! Men nog är den kul?

Jag hade med den här bilden i ett tidigare inlägg och jag förstår ju att om man bara ser den här så tror man att det är en väldigt abstrakt kurs. Men ack nej, det är mycket känsla och tanke och att titta på andra ryttare. Alla sitter åtta timmar i ridhuset och tittar och diskuterar minsta lilla detalj. På de här kurserna gläds dessutom alla åt varandras framgång. Dé ni, i ridvärlden!!!

Nu är ju kommunikation mycket intressant tycker jag, oavsett om det är mellan folk enbart eller folk och djur. Den kloke Mr Branderup drog en spännande liknelse som kan väcka till många tankar. Ni vet ju hur det är med kommunikation. Berättar man något för tio personer så får man tio olika versioner om man ber dem återberätta vad de hört. Jag var lite halvt om halvt medvetslös på sista teorilektionen, men vaknade till och lyssnade lite extra när detta kom: (min version av berättelsen alltså)

Det var ett gäng blinda killar i Indien som skulle få "se" en elefant. Efteråt diskuterade de vad de "sett". Den första sa att en elefant är som en kvast, för han hade fått tag i svansen. Nej, sa den andra "Du är ju helt korkad. En elefant är som pergament" för han hade fått tag i örat. Den tredje sa "Ni är lika dumma båda två. En elefant är som en vägg" för han hade gått rakt in i bringan. Den fjärde sa "Men gud, ni fattar ju ingenting. En elefant är som ett träd" för han hade fått tag i ett ben.

Visst är det lite klurigt? Vad Bent menade (tror jag) är att hålla fast i det ni får tag i och utforska detaljerna runt omkring.  Annars missar man helheten.

Dagens kloka ord från Fru Bolinder, fast egentligen bara tolkade från Bent Branderup. Skulle vara spännande att höra hur de andra på kursen uppfattade det. De var eventuellt mer vid medvetande än jag dessutom

Jag tog in nåra kvistar fläder för ett par veckor sedan. Vågade knappt tro att de skulle knoppas, men titta...

Trots kylan ligger våren på lur. Det känns lite lättare när jag tittar på de små ljusgröna bladen som kämpar sig fram ur de snustorra kvistarna.

Vi har fått rätt bra koll på våra pållar när vi lunchar. Den som är högst i rang tar första högen och sedan går det neråt i rangskalan.

Alissa ger inte upp utan försöker vara den som står högst, trots att hon är fyra eller femma. Hon blir bortföst från högarna i tur och ordning. Det ser lite kul ut och är samma visa varje dag. Hon ger inte upp.

Annars tycker jag de uppför sig väl. T o m Capitano väntar snällt bakom Kenneth tills höet är ute och ligger på marken.

De små killarna kan förstås inte motstå fyrhjulingen. Den är som en magnet.

Både Micke och Conny kom och jobbade idag. Vi fick inte igång traktorn när Kenneth skulle ploga och det var en besvikelse för Micke. Han hade sett fram emot att få åka med. Men vi knogade på i stallet allihop istället. Micke stod förstås för utkörning av hö till hagen. Härligt med all hjälp vi får.

Vi har kurs med Carina Branderup imorgon. 27 personer ska knyckla ihop sig i vår lektionslokal. Det blir nog varmt och gott.

Grannen kom och plogade så att deltagarna kan komma fram och upp med sina släp.

Mmmmmm, Figaro du är allt bra fin du!

Det ser ut som han vet om det också! Eller?

Fotograf Carl-Johan Svensson

Vi har strålande sol och det underlättar mitt tämligen sura vinterhumör. Godiset piggade upp en stund, sedan mådde jag mest illa. Det är alltså inte socker som behövs, utan värme. Räcker inte med spisarna som brinner så det sprakar om dem.

Nordan låg på igår och det uppstod ett konstigt fenomen i ett av våra sovrumsfönster. Det lät som en megastor humla försökte ta sig in i huset. Det är nya fönster, så det borde inte vara något som sitter löst och vibrerar. Hm, märkligt. Öronproppar behövdes för att jag skulle kunna somna.

Småpojkarna lugnare i boxen. Vi funderar på att sätta några uppbindningsanordningar i boxväggen. Det är bra övning dessutom på att vara uppbunden. Då slår vi två flugor i en smäll. Men det kräver en stor borr och lång bult, så det lär ta ett tag innan det blir gjort. Allt går i snigelfart i kylan. Hade varit enklare med traditionella boxar med galler. Vi måste först ta oss genom betongblock.

Men jag fungerar bra som bromskloss också. Matte ger man sig inte på i första taget och Rombo kan äta lugnt i skuggan av mig. Det är Aciano, som annars är den lugnaste, som är mest matbegiven. Han lägger öronen och ser riktigt sur ut om Rombo ens vågar titta på honom. Står inte jag där så nyper han Rombo i rumpan.

Här får ni en komprimerad teorilektion från helgkursen med Bent Branderup

Klura ut den om ni kan!

Annars inget nytt och spännande precis. Snöstormen yr utanför fönstret och våra hästar kom in vid halv två, helt nerisade. Snön hade frusit på ryggen på dem och det blev till att borsta och ge varm Mash för att de skulle få upp värmen.

Våra småttingar verkar trivas rätt så bra i sina nya boxar. Capitano är helt OK och de två slagskämparna har lugnat sig. Lite bättre att mocka idag, men nog ryker de ihop ibland. Jag tror att de vänjer sig. Jag står emellan dem när vi ger kraftfoder så de inte bråkar. Vi vill inte att det blir stress när de äter. Hästar som stressats vid matning brukar bli ganska besvärliga hästar och det vill vi inte.

När vi hade hingstar på lösdrift var det aldrig tjafs vid kraftfodermatning. Vi gick in i hagen med fyra hinkar och sedan stod de lugnt vid sina platser utan att vi band upp. De kunde stå ganska tätt utan problem. Boxväggarna utlöser väl lite andra beteenden och då får vi ta oss omaket att stå där så lugnet får råda.

Kenneth har återvänt från shoppingtur med lösgodis. Jag tror vädret känns lite bättre om jag svullar i mig en massa godis!!!!!